Debatten om hushållens skulder respektive bostadsbyggandet är ett exempel på en klassisk målkonflikt. Å ena sidan kan det finnas risker med ökade skulder å andra sidan så måste nya bostäder finansieras. Hur menar politiken och våra ledande myndigheter att den målkonflikten ska lösas?
Branschbedömare menar att om målet på 700 000 nya bostäder fram till 2025 ska kunna uppnås krävs en finansiering på mer än 2 000 miljarder, en finansiering som ska fördelas mellan hushåll och banker.
I en studie som Veidekke tagit fram i samverkan med analysföretaget Evidens framgår att hushållen med dagens ekonomiska ramvillkor kan efterfråga strax under 50 000 bostäder årligen de kommande åren – d v s långt under Boverkets uppskattade behov.
Myndigheterna har under de senaste åren infört en hel del åtgärder för att förhindra en ökad skuldsättning. Mycket talar för att dessa åtgärder främst drabbar de som står längst från bostadsmarknaden, de ekonomiskt svaga.
Vilka åtgärder måste till för att bibehålla en hög byggtakt och samtidig begränsa skulduppbyggnaden? Hur ska de som står utanför bostadsmarknaden ges möjlighet att ta sig in? Och är verkligen den dyraste boendeformen, nyproducerade hyresrätter en framkomlig väg?
